Hur hamnade vi här?

Tänk, jag minns påsken 2002 Den var tidig det året. Då var vi ute och krattade på landet, grannen Tommy kom förbi och tyckte jag "var en rund figur". Med beräknat födelsedatum den sista så var det kanske inte så konstigt och vi sa inte till nån att vi var där förrän efteråt. Våra mammor hade blivit för oroliga, men jag gick 5 dagar över tiden så det var ju lugnt. Det var barmark där redan i slutet av Mars. Nu ligger enligt rapport snödrivorna höga på tomten fortfarande. Det är som igår men ändå så länge sedan. En helt annan tid.

Thor blev till på det där torpet, kring midsommar 2001. Vi hade ingen el, ingen TV så det var kanske inte så konstigt att han blev till där och inte i vår tvåa på Lilla Essingen. Nu är det Thors Farmor och Farfar som tar hand om Torpet och vi tar hand om VillaNedermark. 

På vårspaning i trädgården. Kliar nog i fingrarna på Svärmor (okej blivande vi gifter oss i Pingst) 

Har precis guidat Farmor på MIN tomt.  Känns helt naturligt att  säga det nu. Min, inte hennes. Fast det är hon som skapat stora delar av den har vi hunnit göra den till vår nu. Känns bra att vi har barmark med tulpanblad som börjar sticka upp, när de har snö. Sen är det härligt att komma upp dit när syrenerna blommat över här och de fortfarande blommar där.

Låter som Torpet ligger i Norrland men det ligger mellan Hallstavik & Väddö i Roslagen. I värsta AstridLindgren Landskapet. Vid vägs ände, med skogen i ryggen, åkrarna och solen i ansiktet, på en höjd med fantastisk utsikt över gårdarna och korna som närmsta granne. 

Stadsbarn på grönbete

Att vakna där en sommarmorgon och gå ut för att kissa, men inte klara av att gå och lägga sig för att solen spelar genom löven, dimman ligger nere över åkrarna och göken gal. Det är nästan för vackert för att vara sant. Men det är det. Sant alltså. Då gör man en kopp te och sätter sig på trappen, eller så går man runt och fotar. Allt blir så fint med dagg på. Eller så börjar man med ett jättestort trädgårdsprojekt. Min kära vän Liselott vet vad jag menar. Då förtjänar man "Kött å potatis" till middag. Blir lätt ett riktigt dagsverke därute.

Min syster & jag tar en paus i renoveringsarbetet. Nu ha hon ett eget hus att riva i.

Vi har haft många kära vänner, familj och släkt som hjälpt till där. Inte minst Farmor & farfar som nu tagit över. Nån annan gång ska jag berätta om helgen då min syster Malin och hennes Emil kom dit och hjälpte till. Det är ett härligt minne. iallafall för mig och malin som målade skåp och inte satt på taket i regnet och murade skorsten. För att inte tala om när min bästa Monica och hennes Man och tre barn var där över en midsommar. Stackars Daniel kröp omkring bland sågspån råttlik och kattbajs för att dra el till stora huset.

Det var den ljusa sidan av det...

Allt jobb och grå vår, höst och vinterdagar har jag förträngt. För nu hälsar vi oftast på när det är sommar, och vi jobbar inte när vi är där. Vi får maten serverad å njuter av landskapet. Åker bort över dan till en strand, fiskar eller åker på nån annan utflykt. Det hann vi knappt göra när Torpet var vårt. Fanns alltid så mycket att göra. Det var kul det med, men det var innan...mycket. 

Första sommaren i huset.

Nu bor vi alltid på landet, med två barn. Fast i ett hus som sköter sig rätt bra själv. Klart det finns massor att göra om man vill, har tid ork, lust och råd. Men det har vi inte alltid så saker får ta den tid det tar. Jag har kommit till ro med det nu. (fast hade jag pengarna skulle jag leja en stab att fixa massa grejer, det vore skitkul!) Är lite härligt att ha en massa projekt att fundera på också. 

Men oj nu var det ju Thor jag skulle skriva om. Fast det är ju på ett sätt hanns "fel" att vi bor här. Det var han som sa till farmor att han inte ville att vi skulle sälja Torpet. Det var han som sa att han ville bo i farmors hus. Han ville ha kakan och äta den. Det fick han också, han är inte dum den där ungen...