Jag valde inte mitt hus själv. Vi blev erbjudna att köpa min svärmors hus. Jag var tveksam väldigt länge innan vi köpte det (egentligen bytte, vi hade ett torp i Roslagen som de tog över). Visst, det är ett fint litet hus på landet, men precis utanför den ort där jag och min sambo är uppvuxna och dit vi aldrig skulle flytta igen!
Vi bodde då i en fin funkislägenhet i bromma med öppenspis och balkong mot en grön ekbacke på en lugn gata. 5min till tunnelbana. Men så när jag var gravid med vårt andra barn tyckte Svärmor att vi hade större glädje av ett hus än dem. Rent ekonomiskt hade det varit idiotiskt att inte köpa huset. Vi köpte det för taxeringsvärdet och marknadsvärdet är betydligt högre.
Nu har vi bott i huset ganska precis två år och jag tycker mer och mer om det. Innan har jag haft svårt med anknytningen. Att känna att huset är vårt. Eftersom jag varit gäst i huset i över 10år. Nu när vi äntligen hunnit riva ut en del av de i mitt tycke fula renoveringarna som gjorts och sätta vår prägel på huset. Jag känner att det är ett vänligt hus och det talar till mig. Som när jag upptäckte att den gröna färgen som fanns bakom köksskåpet nästan hade samma nyans som den jag valt att måla hyllorna i som skulle sitta på samma plats!
Jag ser plötsligt bara möjligheterna och har stora planer/drömmar för huset och trädgården. Jag tror vi kommer få ett långt och lyckligt förhållande....
Jag vill gärna komma och hälsa på i huset snart. Får nästan skämmas över hur länge sen sist jag hälsade på er!
SvaraRadera